Martins Blogg

Finns hos gymgrossisten eller muskelbyggarn

Ta double rich chocolate!

Ikväll var jag ute och sprang med en rottweiler

Nej.. En ROTTWIELER!!

Jag borde ha tagit kort på den enorma vovve jag sprang med. Jäääävligt häftigt.. Å så himla fiiiin! Halva tiden vill jag juh krama den här gigantiska nallebjörnen. Men vet inte om jag har den relationen med honom ännu. Försöker jag något kommer han nog äta upp mig.

Vovven ville springa uppför backarna vilket var lite jobbigt.. Men samtidigt kul att “tävla” Vovven vann dock i spurtarna eftersom han hade bättre fästa på de isiga underlagen…mm..jepp.. Annars hade jag vunnit antagligen.. M-mmm.. Fästet var den enda orsaken. ehehe..

Måste nog träna lite mer innan jag springer med vovven igen.. Jag får juh skämmas som det är nu.. Flåsar mer än vovven!

De senaste dagarna har jag kommit på ett knep för att inte få ångest när jag spelar poker.

Jag spelar på gymmet!

Väljer en schysst konditionsmaskin, sätter upp macbooken, ställer telefonen vid fönstret och kopplar upp på 3G via den.

Men det är inte därför jag skriver det här inlägget.. Jag har nämligen börjat lägga märke till de andra som regelbundet kör konditionsmaskinerna vid 20-22. Speciellt en kille..

Han kör cykel. Mycket! Intensivt! .. och framför allt HÖGLJUTT!

Förutom det obligatoriska gymstönandet hör jag honom småprata för sig själv då och då när jag sitter inte långt ifrån i min konditionsmaskin.

“Kom igen då!”

“Nu kör vi”

“Kämpa på”

Jag brukar småskratta lite för mig själv.. Inte för att jag tycker det är konstigt, utan för att han låter som matadoren i den svenska versionen av Ferdinan från Kalle Ankas julafton.

Först tyckte jag att det var jobbigt.. Men jag har lärt mig att tycka att de här utropen är inspirerande. Det känns lite som en tävling, och att han och jag är ett team som ska vinna mot de andra på gymmet i mest brända kalorier.

Hoppas han är där idag också! Jag ska ge honom ett svettband som matchar mitt så att det syns att vi är i samma lag.

Jag vill inte att du köper ett träningskort om du inte kommer använda det..

Bäst att du läser det här först.

Jag gillar BCAA.

Det är esentiella aminosyror (proteiner) som motverkar muskelnedbrytning. Bra på morgonpromenader och innan/efter tränings så man inte förlorar muskler.

Har köpt lite olika märken av kapslar. De är ganska dyra..

Testade att köpa som pulver nu senast. Scitec Nutritio, Pure essential BCAAs, BCAA express..

Det var tyvärr HELT odrickbart.. Helt sjuk vad det smakade illa. Jag brukar kunna äta/dricka det mesta.. Men det här tog fan priset. Förpackningen varnar om detta “drick med juice” står det på engelska.. Men vafan, då förlorar jag juh hela konceptet!

Men jag blandar med lite whey-80, då blir det drickbart, men det orsakar fortfarande kväljningar.

Dock KAN jag se en liten ljusning.. Mental förberedelse för att dricka skiten samt kväljningarna efteråt får mig att vakna till ordentligt vilket ger lite extra fart på morgonprommenaderna.

Lite halvseg står jag på T-centralen, läser lite ointresserad i Metro. Ska byta från röd till grön linje. Det är bara att gå rakt över perrongen. Är lite lat, kunde gått av i Östermalmstorg och gått upp längs Kungsgatan, men det tar låååång tid och är jobbigt.. Inget ALLS emot den extra motionen, men jag blir lätt svettig, undviker helst den obehagliga känslan att komma småsvettig till kontoret.

Det kommer några vagnar, går på sist eftersom jag vill gå av först på nästa station. Ställer mig bredvid en ganska stor man, inte längre än mig.. Men bred, tung och lite “satt”.  Fortsätta läsa tidningen, ställer mig så jag inte ska tappa balansen när tåget börjar åka. Eftersom jag har åkt sträckan mååånga gånger tidigare har jag koll på exakt när tåget svänger när det väl åker mellan stationerna och kan luta mig fram eller bakåt precis innan, och behöver därför inte hålla i mig för att hålla balansen.

Tåget saktar in.. Stannar, ställer mig framför dörrarna för att komma först av tåget.

Den store mannen ställer sig bredvid.. Jag tänker “ehy, mannen, du är i min personliga zon!” Men han kan inte läsa mina tankar..

Eller så kan han det!!

För han lutar sig lite mot mig.. Eller.. Har han tappat balansen? Varför lutar han sig mot mig?? Jag tar spjärn och håller emot. Men det verkar som han tar i! Va i helvette!! Han VILL FÖSA bort mig från dörren!  Mitt temperament stiger snabbt, men jag lugnar ner mig och skakar lite på huvudet och låter mig bli bortföst. Han går av, jag går av efter. Jag är två steg efter honom i rulltrappan. Jag ställer ner min väska för att ha båda händerna fria om mannen skulle försöka sig på något.

Mannen vänder sig om

Adrenalin rusar till.

Han är kortare än mig, han är huvudet högre eftersom han står två trappsteg upp.

- “Är du stark?” Frågar han mig

- “Nääee, men du verkar stark!” Säger jag med en munter min

- “Ja.. Du märkte kanske att jag testade dig?”

- “hehe.. Ja, det gjorde jag” säger jag med ett leende.

- “Du stod så bredbent *och något jag inte uppfattade” Det verkade som han ville sätta mig på plats för att jag stod bredbent.

- “Jaa, det gjorde jag för att hålla balansen i tunnelbanan” svarar jag..

Mannen verkar vara nöjd med svaret, rulltrappan tar slut.. Vi går separata vägar. Tror att han gjorde det för att få lite spänning i tillvaron.. Inget kax eller så.. Bara på skoj..

.. och jag måste erkänna att det var spännande

Skriket var gällt och svajigt. Någon menade allvar.

Några sekunder tidigare hade jag gått snabbt förbi några ungdommar som stod och tjafsade. Inget att bry sig om. Jag var “morgonprommenad”. Klockan hade redan slagit fyra på eftermiddagen och det var mörkt ute. Jag ville få upp pulsen, hämta träningskläderna och hinna ta ett snabbt pass på gymmet. I ena luren pumpade hård techno i den andra var det tyst. Känns bra att inte vara helt isolerad från andra ljud.

Hade jag haft musik i båda lurarna kanske jag inte hade uppfattat skriket. Det fick mig att stanna upp och vända mig om. Fyra personer står och småknuffas lite. Det är upprörda känslor. Jag fortsätter titta. En av personerna håller i halsen på flaskan precis som du skulle hålla en hammare. Det här är inget vanligt bråk.. Det här kan gå illa.

Jag går sakta frammåt. Det har samlats lite folk runt bråket. Det är två föreståndare, en man och en kvinna, på en livsmedelsbutik som håller i en tredje person. En ung kille på kanske 17 år. Den fjärde personen är kanske 16. Det är han som håller i flaskan. Det verkar som han är bror med den de två förståndarna håller i. De två föreståndarna kan knappt hantera den de håller i. Han försöker komma loss. De  Jag går fram för att prata, förstå vad som händer.

Jag är mycket större än samtliga inblandade. Jag får den respekt jag förtjänar.

- “Såg åt dem att släppa mig!!” skriken en av killarna. Han är kvarhållen mot sin vilja. Är mycket hetsig. Han pratar med sin bror på ett mellanösternspråk. Hans bror cirkulerar runt oss med flaskan i handen.

- “Vad tänker du göra med flaskan?” frågar jag killen.
- “Jag tänker slå honom om de inte släpper min bror!!” han hotar att slå den manliga föreståndaren.
- “Jag tycker att du ska ställa ifrån dig flaskan”. Men killen fortsätter hetsa. Jag får fysiskt hålla bort honom från föreståndaren.

En annan åskådare säger att polisen är på väg. Det verkar göra bröderna lite mer hetsiga. De pratar med varandra på sitt modersmål. Killen med flaskan försöker få loss sin bror. Situationen håller på att urarta. Jag tar tag i killen med flaskan, låser honom snabbt i ett grepp, mina armar under hans och låser mina händer bakom hans nacke. Han försöker kommer loss först, men han inser att han inte kommer någonstans. Han hetsar som fan. En annan åskådare tar hans flaska. Han skriker en massa skitsnack.

-”Varför lägger du dig i?!”,
- “Släpp mig, det gör ont!!”,

jag försöker inte lyssna. Han fortsätter att ta sig loss. Jag förklarar för honom att jag väger 110kg och att han inte har en chans. Så länge jag vill kommer jag hålla kvar honom. Jag förklarar också att jag kommer hålla honom tills polisen kommer. Jag är lite orolig att han ska lyckas sparka bakåt och få in en turträff på pungen.

-”Släpp mig, jag lovar, jag slår dig!!”, han vevar lite med händerna.

Jag får nog och ryter till ordentligt.

- “HÅLL KÄFTEN OCH STÅ STILL ANNARS TAR JAG NER DIG PÅ MARKEN!!”

Killen blir marginellt lugnare.

Jag är tvungen att ryta till ett par gånger. Mmmmm.. Älskar att få ryta till sådär. Jag kanske ska bli vakt eller polis? Efter ett tag byter jag grepp eftersom han klagar på att det gör ont. Han försöker alla trix i boken för att försöka snacka sig loss. Han tar till rasistkortet. Butikspersonalen som håller den andra killen skrattar åt detta löjliga påstående. Jag med. Jag kontrar med att säga att jag är från Ryssland. Han säger “jag oxå”. “Jo, tjena” svarar jag. Undrar om han trodde på mig? Till slut står jag nästan och kramar honom för att han helatiden klagar på att jag håller honom i ett grepp som gör ont.

- “Det här känns lite gay”  Jag kan knappt hålla mig för garv Han säger en massa andra skrattretande saker. Det blir nästan kul att stå där. Jag skakar lite på hans armar som jag håller tag i. Han ler lite oxå faktiskt Stockholmssyndrom??

Polisen dyker upp efter en stund. En vanlig bil och en piketbil. De snackar med alla inblandade. Jag hör att polisemannen som tog över “min kille” blir irriterad på honom och ryter till efter en minuts pratande. Jag skrattar lite innombords. Jag blir förhörd sist och får lite beröm för mitt agerande.

Stolt går jag vidare på min morgonprommenad…

Mamma och pappa (f’låt att jag missade fars dag b.t.w!) brukar alltid säga att jag ska dra ner på mitt intag på proteinpulver.

Mycket bra råd! Proteintillskott är inte speciellt naturligt. Bättre med riktig mat!

Idag (eller.. igår) var första dagen på vääääääää… *andas*..ääääääldigt länge som jag INTE har tagit proteintillskott! *fira*

Men.. Hade jag haft tillgång till protte hade jag nog tagit.. Men jag har glömt att köpa typ. Istället fick det bli ett kilo extra keso. Ja.. Fan.. Det blev ett KILO keso inser jag nu när dagen är slut.

Vetifan vad som är bäst i längden..?

Dagen började jävligt konstigt!

Jag vaknar kl 06.08.

“Helvette, jag kan juh inte vakna nu”

Jag vaknar igen, 07.09

Sååå skönt. Full med energi bestämmer jag mig för att dra en intervallrunda.

Möts av en vägg av dimma.

Tog kortet efter rundan. Kanske inte bästa vinkeln, men jag stod i alltförliten handduk på uteplatsen och det var kallt.

Åker in till kontoret. Ska hoppa in för en kollega som skulle iväg på ett viktigt möte. Jag tar tunnelbanan.

“Ett meddelande till resenärerna, tåget kommer inte stanna på nästa station, Östermalmstorg alltså, enligt beslut av Polisen, tåget kommer inte stanna utan åker vidare till t-centralen” säger tjejen som kör tåget strax innan vi kommer in till perrongen.

Spänt åker vi förbi, i tron om att vi ska få bli åskådare av en sjujäkla tjuvjakt när vi åker förbi. Men icke så nicke. På perrongen står bara förvånade väntande resenärer och tittar in i tunnelbanevagnen på oss minst lika förvånade åkande resenärer i tunnelbanevagnen.

Det var tydligen ett bankrån på G iaf!

Hoppas tjuvarna tas fast! De tvingade mig att GÅ från centralen till östermalmstorg! Jag som redan hade träningsverk i benen (tränade framsida/baksida lår i förrgår) och inte speciellt mycket gå-omkring-på-stan ork efter intervallrundan.

På väg till Östermalmstorg tänker jag ta en genväg. Gå upp för rulltrapporna till Malmskillnadsgatan vid hötorget. Men de var avstängda! Jag kan ju inte vända. Då skulle folk tro att jag vänder för att jag inte orkar gå i trappar. Så där gick jag.. Uppför rulltrappan.. Som i vanliga fall gick nedför. Jag mötte folk gick nedför samma rulltrappa eftersom byggjobbarna hade stängt av vanliga trappan och det andra rullbandet.

Ja.. Det var en märklig morgon!

“Ska jag gå ut å gå eller inte..?”

“Fan va det blåser ute”

“Sen är jag fortfarande lite hostig”

“Men jag har inte rört på mig såmycket de senaste dagarna”

“Kanske bäst å vänta en dag till”

Jag valde “krona” när jag singlade slant. Det blev krona.. Vilket innebar att jag skulle ut och gå.

Efter det körde jag bäst av tre, då blev det krona två av tre gånger.

Men, man ska aldrig backa från den första slantsinglingen!! Det är som att svära i kyrkan!

Nu skäms jag..