Inspirerande rop på gymmet
De senaste dagarna har jag kommit på ett knep för att inte få ångest när jag spelar poker.
Jag spelar på gymmet! 
Väljer en schysst konditionsmaskin, sätter upp macbooken, ställer telefonen vid fönstret och kopplar upp på 3G via den.
Men det är inte därför jag skriver det här inlägget.. Jag har nämligen börjat lägga märke till de andra som regelbundet kör konditionsmaskinerna vid 20-22. Speciellt en kille..
Han kör cykel. Mycket! Intensivt! .. och framför allt HÖGLJUTT!
Förutom det obligatoriska gymstönandet hör jag honom småprata för sig själv då och då när jag sitter inte långt ifrån i min konditionsmaskin.
“Kom igen då!”
“Nu kör vi”
“Kämpa på”
Jag brukar småskratta lite för mig själv.. Inte för att jag tycker det är konstigt, utan för att han låter som matadoren i den svenska versionen av Ferdinan från Kalle Ankas julafton.
Först tyckte jag att det var jobbigt.. Men jag har lärt mig att tycka att de här utropen är inspirerande. Det känns lite som en tävling, och att han och jag är ett team som ska vinna mot de andra på gymmet i mest brända kalorier.
Hoppas han är där idag också! Jag ska ge honom ett svettband som matchar mitt så att det syns att vi är i samma lag.
Idéerna är många för att känna sig tillfreds med tillvaron
somliga hugger ved och bär in vatten och plöjjer åkern för att få livet att funka o få bröd för dagen och naturlig motion för kropp o själ,
andra flaxar omkring på trendiga gymprylar i svettiga o unkna lokaler
och det är klart som korvspa att då muttrar man ett o annat
osammanhängande för att få den konstlade tillvaron att verka sund..Ett gott skratt förlänger livet!
Kommentar on 28 januari 2009 @ 22:05
Träna på gym går knappast upp mot den romantiska föreställningen om motion. Problemet är främst att det är just en föreställning. En föreställning som aldrig blir verklig i den moderna världen, till skillnad från tre gympass i veckan.
Kommentar on 29 januari 2009 @ 17:49