Lite halvseg står jag på T-centralen, läser lite ointresserad i Metro. Ska byta från röd till grön linje. Det är bara att gå rakt över perrongen. Är lite lat, kunde gått av i Östermalmstorg och gått upp längs Kungsgatan, men det tar låååång tid och är jobbigt.. Inget ALLS emot den extra motionen, men jag blir lätt svettig, undviker helst den obehagliga känslan att komma småsvettig till kontoret.

Det kommer några vagnar, går på sist eftersom jag vill gå av först på nästa station. Ställer mig bredvid en ganska stor man, inte längre än mig.. Men bred, tung och lite “satt”.  Fortsätta läsa tidningen, ställer mig så jag inte ska tappa balansen när tåget börjar åka. Eftersom jag har åkt sträckan mååånga gånger tidigare har jag koll på exakt när tåget svänger när det väl åker mellan stationerna och kan luta mig fram eller bakåt precis innan, och behöver därför inte hålla i mig för att hålla balansen.

Tåget saktar in.. Stannar, ställer mig framför dörrarna för att komma först av tåget.

Den store mannen ställer sig bredvid.. Jag tänker “ehy, mannen, du är i min personliga zon!” Men han kan inte läsa mina tankar..

Eller så kan han det!!

För han lutar sig lite mot mig.. Eller.. Har han tappat balansen? Varför lutar han sig mot mig?? Jag tar spjärn och håller emot. Men det verkar som han tar i! Va i helvette!! Han VILL FÖSA bort mig från dörren!  Mitt temperament stiger snabbt, men jag lugnar ner mig och skakar lite på huvudet och låter mig bli bortföst. Han går av, jag går av efter. Jag är två steg efter honom i rulltrappan. Jag ställer ner min väska för att ha båda händerna fria om mannen skulle försöka sig på något.

Mannen vänder sig om

Adrenalin rusar till.

Han är kortare än mig, han är huvudet högre eftersom han står två trappsteg upp.

- “Är du stark?” Frågar han mig

- “Nääee, men du verkar stark!” Säger jag med en munter min

- “Ja.. Du märkte kanske att jag testade dig?”

- “hehe.. Ja, det gjorde jag” säger jag med ett leende.

- “Du stod så bredbent *och något jag inte uppfattade” Det verkade som han ville sätta mig på plats för att jag stod bredbent.

- “Jaa, det gjorde jag för att hålla balansen i tunnelbanan” svarar jag..

Mannen verkar vara nöjd med svaret, rulltrappan tar slut.. Vi går separata vägar. Tror att han gjorde det för att få lite spänning i tillvaron.. Inget kax eller så.. Bara på skoj..

.. och jag måste erkänna att det var spännande ;)