Skriket var gällt och svajigt. Någon menade allvar.

Några sekunder tidigare hade jag gått snabbt förbi några ungdommar som stod och tjafsade. Inget att bry sig om. Jag var “morgonprommenad”. Klockan hade redan slagit fyra på eftermiddagen och det var mörkt ute. Jag ville få upp pulsen, hämta träningskläderna och hinna ta ett snabbt pass på gymmet. I ena luren pumpade hård techno i den andra var det tyst. Känns bra att inte vara helt isolerad från andra ljud.

Hade jag haft musik i båda lurarna kanske jag inte hade uppfattat skriket. Det fick mig att stanna upp och vända mig om. Fyra personer står och småknuffas lite. Det är upprörda känslor. Jag fortsätter titta. En av personerna håller i halsen på flaskan precis som du skulle hålla en hammare. Det här är inget vanligt bråk.. Det här kan gå illa.

Jag går sakta frammåt. Det har samlats lite folk runt bråket. Det är två föreståndare, en man och en kvinna, på en livsmedelsbutik som håller i en tredje person. En ung kille på kanske 17 år. Den fjärde personen är kanske 16. Det är han som håller i flaskan. Det verkar som han är bror med den de två förståndarna håller i. De två föreståndarna kan knappt hantera den de håller i. Han försöker komma loss. De  Jag går fram för att prata, förstå vad som händer.

Jag är mycket större än samtliga inblandade. Jag får den respekt jag förtjänar.

- “Såg åt dem att släppa mig!!” skriken en av killarna. Han är kvarhållen mot sin vilja. Är mycket hetsig. Han pratar med sin bror på ett mellanösternspråk. Hans bror cirkulerar runt oss med flaskan i handen.

- “Vad tänker du göra med flaskan?” frågar jag killen.
- “Jag tänker slå honom om de inte släpper min bror!!” han hotar att slå den manliga föreståndaren.
- “Jag tycker att du ska ställa ifrån dig flaskan”. Men killen fortsätter hetsa. Jag får fysiskt hålla bort honom från föreståndaren.

En annan åskådare säger att polisen är på väg. Det verkar göra bröderna lite mer hetsiga. De pratar med varandra på sitt modersmål. Killen med flaskan försöker få loss sin bror. Situationen håller på att urarta. Jag tar tag i killen med flaskan, låser honom snabbt i ett grepp, mina armar under hans och låser mina händer bakom hans nacke. Han försöker kommer loss först, men han inser att han inte kommer någonstans. Han hetsar som fan. En annan åskådare tar hans flaska. Han skriker en massa skitsnack.

-”Varför lägger du dig i?!”,
- “Släpp mig, det gör ont!!”,

jag försöker inte lyssna. Han fortsätter att ta sig loss. Jag förklarar för honom att jag väger 110kg och att han inte har en chans. Så länge jag vill kommer jag hålla kvar honom. Jag förklarar också att jag kommer hålla honom tills polisen kommer. Jag är lite orolig att han ska lyckas sparka bakåt och få in en turträff på pungen.

-”Släpp mig, jag lovar, jag slår dig!!”, han vevar lite med händerna.

Jag får nog och ryter till ordentligt.

- “HÅLL KÄFTEN OCH STÅ STILL ANNARS TAR JAG NER DIG PÅ MARKEN!!”

Killen blir marginellt lugnare.

Jag är tvungen att ryta till ett par gånger. Mmmmm.. Älskar att få ryta till sådär. Jag kanske ska bli vakt eller polis? :D Efter ett tag byter jag grepp eftersom han klagar på att det gör ont. Han försöker alla trix i boken för att försöka snacka sig loss. Han tar till rasistkortet. Butikspersonalen som håller den andra killen skrattar åt detta löjliga påstående. Jag med. Jag kontrar med att säga att jag är från Ryssland. Han säger “jag oxå”. “Jo, tjena” svarar jag. Undrar om han trodde på mig? Till slut står jag nästan och kramar honom för att han helatiden klagar på att jag håller honom i ett grepp som gör ont.

- “Det här känns lite gay”  Jag kan knappt hålla mig för garv ;) Han säger en massa andra skrattretande saker. Det blir nästan kul att stå där. Jag skakar lite på hans armar som jag håller tag i. Han ler lite oxå faktiskt :) Stockholmssyndrom??

Polisen dyker upp efter en stund. En vanlig bil och en piketbil. De snackar med alla inblandade. Jag hör att polisemannen som tog över “min kille” blir irriterad på honom och ryter till efter en minuts pratande. Jag skrattar lite innombords. Jag blir förhörd sist och får lite beröm för mitt agerande.

Stolt går jag vidare på min morgonprommenad…