En tjej på kontoret hade under helgen ramlat på sin joggingrunda.

Asfalt, backe och grus är en farlig combo!

Hon hade hasat, rullat runt och tagit emot sig med händerna

Hon visade stolt upp sin omplåstrade högerhand och berättade om sin upplevelse:

Där, mitt i backen, satte hon sig upp med blödande händer och uppgiven blick. En cyklist var nära att köra på henne med ett ursäktande “hoppsan!”. Ett förbipasserande par registrerande att hon satt där. Barnen som lekte strax intill tog inget intresse. Fler fanns i närheten som både antagligen såg och hörde henne ramla.

Ingen erbjöd sin hjälp.

Det var inte många sekunder som tickade förbi. Men ändå så ploppade tanken upp hos Mimmi (inte hennes riktiga namn) där hon satt där och funderade på hur hon skulle komma upp utan att stödja sig på sina onda händer och knän

Varför är det ingen som hjälper mig?

Hon tog sig upp och gick fram till en äldre dam i mörka solglasögon som satt på en parkbänk precis intill. Mimmi frågade om hon hade lite vatten som hon kunde tvätta bort det värsta med.

- “Oj! Har du ramlat?! Ja, jag hörde att det var någon som föll!” Utbrister damen.

Mimmi upptäcker att damen är  blind.

- “Ja förstår du, jag är synskadad, jag kan inte se något. Följ efter mig så ska jag hjälpa dig!” Fortsätter damen.

Mimmi får hjälp av damen vid hennes närliggande kolonilott. Men samtidigt kan hon inte fly från tanken att det inte var någon som hjälpte henne, eller iallafall frågade om hon behövde hjälp..

Varför ska det vara så?

Varför hjälper vi inte varandra?

Är det för att det är “pinsamt” att trilla sådär? Skulle det bli mer pinsamt för henne om jag gick fram och erbjöd hjälp?

Var hon inte tillräckligt skadad? Var hon tvungen att bli medvetslös för att få hjälp?

Var Mimmi för snygg? Mimmi ser bra ut. Var det därför paret inte hjälpte till? Var det så att killen ville inte gå fram och riskera en “Varför stötte du på den där tjejen som hade ramlat”-diskussion när han kom hem? Samma sak med tjejen i paret. Hon kanske blev lite svartis och tyckte “rätt åt henne” med ett elakt grin inombords?

Men jag måste nog erkänna att vem som än hade blivit tillfrågad hade hjälpt henne. Blind eller inte.. Hade damen på bänken inte varit blind och sett henne ramlat hade väl ändå hon gått fram och frågat hur det var ställt?

Om du skulle sett något liknande.. Hur skulle du reagerat och gjort?