Fyra män sitter tätt ihop i lastutrymmet på en skåpbil. Intensiv väntan. Solen ligger på.. Värmer upp skåpbilen.. Det lilla utrymmet där männen sitter börjar likna en bastu. Männen rör inte en min. De vet vad de har givit sig in på. De kan inte backa nu. Nu är allt fokus riktat till framsätet.. Där sitter tre andra män som närsomhelst kan ge en singnal. En signal som innebär att gå från långsam, stillasittande väntan, till explosiv utstormning från lastutrymmet. Detta måste gå snabbt. Precis som övningarna.

Men inget händer..

Ska signalen komma idag?

Har vi väntat förgäves?

DÄR! Signalen. Skåpbilen rivstartar och accelererar snabbt. Tvärnitar. Svårt att hålla balansen inne i lastutrymmet.

- “UT UT UT” skriker något. Adrenalinkicken är enorm.

Direkt utanför står tre män, varav två håller den tredje på plats. Jag känner genast igen den tredje. Jag har sett honom förut. Från bilder, har även träffat honom tidigare. Då misstänkte han ingenting. När vi tillsammans försöker få in honom i lastutrymmet börjar jag tänka på hur han lyckades hamna i en sådan här situation. Jag kan själv inte förstå. Men vi andra har inget val.. Klart killen ska ha en svensexa!

Tillsammans drog vi till Amsterdam!