SJUKT JÄVLA TOKLADDAD!!
Sitter på huvudkontoret, i en liten stad, låt oss kalla den.. humm.. “Nooh-chö-piing”
De anställda här ser mig antagligen som “onda stockholmaren”. Han som aldrig kommer till huvudkontoret, han som aldrig verkar göra något vettigt..
Jag sitter på min kant utan att prata med de andra såmycket. I Kostym, de andra vardagskläder. Jag sitter lugn, stilla och tillsynes myyyyycket seriös.
Men innombords är knappt medveten om de tangenttryckning jag gör. Allt går lixom i slowmotion. På rutin. Utan fokus.. All koncentration går åt till… ATT JAG INTE SKA SPRICKAAAAAAARRRRGH!!!
NU! JÄVLAR! ÄR! DET! SNART! DAX!
Spela tillbaka tiden ca en timme. Har precis fixat en hyttplats till en kompis (p.g.a en annan i hytten blivit sjuk) då han säger:
- “Vi ses imorgon”
.. Jag blev nästan helt STUM och förstod inte vad han menade först.. Efter min förvirring hade lagt sig kom laddningen krypande.. IMORGON!! Det lixom började PIRRA i olika delar av kroppen.. Fick massor av ENERGIIIII!! Händerna villa börja applådera SNABBT, HÅRT och OKONTROLLERAT (aka “Clappi Clappi).. Svårt att sitta still. Känns som jag ska eeeeeexxploooOoOooOOOOOOODEEEEEEERRRRRAAAAAA!!!!.
Måste.. försöka… hålla… lugnet…
Bara… några… timmar… kvar…
JJJJJJJJJJJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄVVVVVVVVVVVVVVVVVLLLLAAAAAAAAAAAAAARRRRR!!!!!
AAAAAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRRRRRGHUH!!!





















