Jag står i kön på mitt ICA

ica

Världens dyraste ICA

Två kassor. En köamöba.

Amöba

“Om jag ställer mig i mitten av kön, vet folk bakom mig inte vilken kö jag står i” tänker jag.

“Då väljer jag den kassa som först blir färdig!” jag får ett lyckorus av min briljanta idé.

“Alla bakom mig kan också välja den kassa som först blir färdig..” jag blir helt varm i kroppen av omtanke och medkänsla för de andra stressade stockholmare som argt blänger på mig i nacken. Jag börjar smått fantisera om att sprida idén till andra handelsplatser med liknande problem. Världen skulle bli en bättre plats. Ingen som blir missnöjd över att ha ställt sig i fel kö. Minskad irritation över den långsama pensionären som omedvetet också får dig att bli pensionär liiite tidigare än vad det egentligen var tänkt. Samhället skulle bli mer rättvist.. Stressen skulle minska! Stockholmarna gladare! LIVET LYCKLIGARE!

LYCKA!

En fet gubbe tränger sig före.

Fet jävla gubbjävel!

En helt annan tanke sköljer över mig: “Undrar de har börjat sälja skjutvapen i kassan?”

Jag undrar vad som hade hänt..