Köttbloggen 2.0

Ok, mer hockey. Som jag sa. Tidigt på säsongen blir jag fanatisk.

Det har varit mycket snack om LuleÃ¥ och ”succéstarten” (1, 2) nu när laget mäktat med tre raka segrar (varav tvÃ¥ pÃ¥ bortais (!)) i upptakten (1, 2). Senast LuleÃ¥ vann 3 raka, ja 4 raka för den delen, i en Säsongsupptakt – var 98/99. Dvs TOLV Ã¥r sedan. och dÃ¥ var TvÃ¥ av matcherna mot Björklöven och en mot AIK, dessutom tvÃ¥ av dem hemma. Jag vÃ¥gar inte tro att det hÃ¥ller särskilt länge, och TimrÃ¥ borta idag – och sen HV hemma pÃ¥ lördag kan mkt väl rendera i att vi har tvÃ¥ raka förluster, men WikegÃ¥rd (1, 2) slÃ¥r huvudet pÃ¥ spiken ändÃ¥:
”- Nu vet alla spelare att det funkar och det tar mÃ¥nga förluster innan den tron kommer att rubbas. Tränarna har helt enkelt köpt sig tid och det är inte helt oviktigt för tre LuleÃ¥legender. Historien har visat att det aldrig är lätt att bli profet i sin egen hemstad.”

Just att få ett tidigt kvitto på att spelidén fungerar för att sen kunna andas ut lite och få tid att hitta till sitt eget spel är ju grymt bra.

Olausson var ju grym redan förra året, men med 12 kilo mindre att släpa på har han öppnat riktigt vasst (1). Tänk om den här nivån kunde fortsätta hela säsongen. Ojoj.
Förra året när vi mötte Timrå borta gjorde La-La-Lavander tre mål och var glödhet.

Glad Lavander borta mot TIK förra året, efter finfint hattrick.

I år har han hittils mest missat öppen kasse. Kanske läge för hjälteroll ikväll för mr Ojjeboyn (Öjebyn)?

För övrigt är ju Lavander schjuuukt lik Andreas Andersson.