Allmänt, Jobb
och gamla stolar kommer flygande
En av de sjukaste och tyngsta veckorna pÃ¥ länge blev genast lite tyngre. Jag ska inte vara lÃ¥ngrandig om det, känner egentligen inte för att säga ngt för jag säger oftast för mkt. Det blir lätt sÃ¥ när huvudet snurrar iväg i tankespiraler som aldrig gÃ¥r att bryta om man inte blir motbevisad osv…
En turné jag har den här veckan är en starkt bidragande orsak, samt att senaste Last Waltz med en detalj som undantag var den sämsta klubbkvällen pÃ¥ länge, har gjort att man för varje timma blir mer och mer matt. För turnén strular exakt i varenda detalj - särskilt att den rent ekonomiskt blivit en brakförlust för mig personligen trots att det inte ska vara möjligt… Nu tror jag att jag finally löst de sista detaljerna, men med tanke pÃ¥ hur det börjat sÃ¥ är jag övertygad det kommer fortsätta knaka ända tills jag lämnar för Austin pÃ¥ mÃ¥ndag.
Just brevet frÃ¥n Stockholms Tingsrätt som dök upp igÃ¥r är ju inte heller ngt positivt - även om man borde känna - “ja. nu äntligen fÃ¥r man det avslutat” sÃ¥ blir jag mer bara trött eftersom det är sÃ¥ pass länge sedan - och eftersom jag ändÃ¥ inte riktigt skadade mig eller gick till läkaren sÃ¥ känns det inte som det ger ngt - annat än att killen i frÃ¥ga fÃ¥r sitt straff - vad det nu blir.
Det var i somras efter en spelning jag arrat där en av bandmedlemmarna tog med sig ett par backstage, som sen stannade lÃ¥ngt efter bandmedlemmen ifrÃ¥ga gÃ¥tt och lagt sig. De vägrade lÃ¥ta oss fortsätta prata turneer, musik och sÃ¥nt - utan snackade politik och började bli aggresiva. SÃ¥ jag bad dem snällt gÃ¥. Efter fjärde försöket att göra det pÃ¥ ett trevligt sätt sÃ¥ tappade jag tÃ¥lamodet dÃ¥ de inte hade ngt där att göra sÃ¥ jag bad dem dra…
Då spårade det ur och allt blev väldigt hotfullt. Snubben började knuffa på mig så jag stängde dem ute på terassen där vi var, bad bandet hämta en vakt och preeecis när vakten kommer upp så hittar han en öppen dörr in igen, tar en stol och drämmer dem rakt mot mig. Turligt nog klarar jag smällen på axeln med ett stort blåmärke och en ömmande led några dagar, men inget värre. Vakten fick ju dock en chock som kommer in precis när det händer och brottar ner honom direkt. Vet ju inte vart det hade slutat om han inte kommit upp precis då måste jag säga och är sjukligt tacksam. Snubben fick ett bryt och sparkade, skrek och rev kring sig när han låg på marken och fortsatte så även när polisen försökte föra bort honom.
SÃ¥. Nu ska jag alltsÃ¥ till Tingsrätten i slutet av april. Vet inte vad det ska tjäna till, men det är väl bara att göra’t. Dock sjukt motvilligt att se snubben igen mÃ¥ste jag ju säga. Man vet ju inte hur saker gÃ¥r till - förhoppningsvis är det bara jag…
