Allmänt
Trumpeten - den jävla mansgrisen
Som ni kanske kommer ihåg är jag inte ett stort fan av Konstfack och bristen på självkritik - men det här slår nästan allt jag tidigare hört. Vetenskapsrådet är en statlig myndighet som ska ge stöd till “grundläggande forskning av högsta nivå” och självklart då finns även en genuskommité (men seriöst?) som ska se till att genusperspektiv får genomslag i seriös forskning. Visst, man behöver i vissa situationer tänkte extra mycket på ett genusperspektiv, men min grundläggande inställning till det är att så länge man behöver tänka på det som en faktor riskerar man alltid att det slår precis tvärtom genom inkvoteringar av projekt osv bara för att de fokuserar på ett sådant perspektiv - och Tanja Bergkvist (SvD) skriver idag om något som måste vara bland det löjligaste jag hört (vilket i hennes försvar, hon verkar tycka också). Vetenskapsrådet har alltså gett anslag på över en halv miljon kronor för forskning kring “Trumpeten som genussymbol“.
Det är ett treårigt projekt som ska ”problematisera begreppen manligt och kvinnligt och undersöka närmare de föreställningar som är verksamma och skapar trumpeten som markör för manlighet.” Om du möjligen kan hålla dig för skratt och läser vidare så… get this. Hur fan kan man bevilja pengar till ngt som poserar som “seriös forskning” och fokuserar på att analysera klanger i trumpeten som, som vad jag förstår det är tanken, verkar negativt mot kvinnor genom att vara typiskt manliga toner. Visst, det är garanterat fler män som spelar trumpet och så - men förihelvete - lite perspektiv kanske?
Inte konstigt man har svårt att ta “musikvetenskap” och “konstvetenskap” på allvar? Man verkar komma undan med vad som helst bara man kan ljuga ihop rätt vinkling på tramset och helt plötsligt sitter råden och bara göttar sig i helt sinnesrubbade projekt. Det gör mig fan förbannad, men underhåller en samtidigt - är det kanske det som är tanken?
28 februari 2009 kl 16:57 |
1Krister Lindholm
Den svenska kärringmaffian slår ständigt nya rekord!
28 februari 2009 kl 17:18 |
2elina
Hu! Som kvinna känner man sig ständigt kränkt av dessa stolligheter.
28 februari 2009 kl 17:23 |
3Mikael Nilsson
haha. ja Elina, det kan jag tänka mig. förstår inte riktigt hur man resonerar fram till nyttan i detta?!… kan inte sluta skratta.
2 mars 2009 kl 13:00 |
4Anna
Både som feminist och cancerforskare känner man sig förbannad.
Hur blir samhället bättre av det här? Det för oss inte framåt! Det för inte jämställdheten framåt heller! Och jag hade kunnat arbeta ett år på att försöka förstå cancer med de där pengarna, vilket jag känner vore bättre användning för pengarna.
Vi som cancerforskare uppmanas att hela tiden kommunicera med samhället- ngt vi måste göra för att rättfärdiga att vi ska ha pengar men det är svårt för folk förstår inte hur celler fungerar. Men konst och rättvisa, det är mer tillgänligt för folk, därav samhällsdebatterna som föds när konstnärerna/jämställdhetsarberare varit för världsfrånvända. De här personerna borde tvingas mer in i polemik med samhället, jag vill gärna se ovanstående trumpetforskare i en tv-soffa eller i diskussion med Karin Bojs på DN. Då kommer jag kanske sluta vara arg och skratta så att jag gråter istället…